16 nov. 2008

Surdegen, del 1

Idag har det varit livspremiär. Och inte vilken premiär som helst, utan SERDEGSPREMIÄR. Det har ju snackats och ältats om denna surdeg i över ett år nu, så jag tyckte det var dags.

Idén kläcktes på Fredriks 35års fest förra året, då jag och Pontus "mac-kungen" Björkman över lite dryck vilt samtalade om denna deg och allt som hör ämnet till. Så jag kände det var dags. Dags att ta steget. Dags att sätta en surdeg. Pontus - känn dig hedrad!

Nu får vi se vad som händer. 1 dl dinkelmjöl har blandats med lika stor del vatten i en glasburk. Voilá! Nu ska detta stå i 48 timmar och gosa till sig i burken. Tydligen ska jag också röra om lite i burken emellanåt. 

To be continued. 

3 kommentarer:

LANTHUNDEN sa...

Ooo spännande, du har fått till en riktig kliffhanger här på bloggen.

Blir fortsättningen bra kanske du kan posta upp ett smakprov, det skulle uppskattas min kära tvillingkjol!

Miss U!

Till Karins Virrvarr sa...

HAHA. Ja, detta blir ett spänningsmoment utan dess like. och surdegar ska tydligen vara ypperliga att posta har jag hört.

Tack för senast, underbart!

Anonym sa...

HALLELUJA!!!!

Fördelen med surdeg är att det bara är första uppstarten som tar tid, sedan kan man ju ha grunden i åratal!

Ser med spänning fram emot detta!

KRAM

Surdegsmannen