Karin goes tomatoface

Där satt vi. Jag och fröken A vid köksbordet och drack vin i gladan ro. Plötsligt ringde det på dörren.... Då mina grannar, vars badrum renoveras för tillfället, brukar duscha hos mig, var jag helt säker på att det var grannen Karin. Men för att vara på den säkra sidan tog jag en snabb titt i kikhålet. Det var Karin, jag såg det.

Jag öppnade dörren sakta sakta och viskade ut, utan att öppna dörren så jag såg (kände mig som den perversa scouten i Yrrol):

- Är duuuu naaaaaken?

Tystnad utanför dörren. Jag öppnar och ser att det verkligen inte är Karin utan en okänd ny granne med tvättkolv i hand som vill byta med mig.

Jag känner mig helpervers och trots ursäkter så måste hon fortfarande tro jag är världens konstigaste, perversa skummisgranne.