En hyllning till näsan

Det är på tok för sällan som jag hyllar mina egna kroppsdelar offentligt. Därför ska jag passa på att göra det idag. Så, HURRA för näsan! Denna fantastiska egensinninga lilla skinn/brosk-sak som sitter mitt i ansiktet, den bästa placeringen på hela kroppen. Min näsa är så bra så jag skulle inte byta ut den mot Kungens ens. Och vilket luktsinne jag har sedan. Jag är lite som ett tryffelsvin. Känner kaffelukt på mils avstånd, kan känna om någon i bussen kastat i sig vitlök dagen innan och om någon borde överväga deodorant-köp. Jag borde nog skriva med det på mitt CV och sen överväga jobbsök som knarkhund på Kastrup.

Här får den braiga näsan lukta på körsbärs- och bananöl i Prag.

ko-fota

i skåne finns det knappt kor. och inga granar heller för den delen. och svampar? - NÄPP!

jag börjar fundera på vad som finns i skåne. falafel. kultur. cyklister. spettekaka. typ.

så då är det ju inte konstigt att jag, som gammal hederlig bonntös (vita lögner förbättrar historien) blir alldeles eld och lågor när jag ser finfina kossor stå på ängen i höstrusket. jag var bara tvungen att stanna bilen och gå ut och ko-fota.

Vem ska få pryda min dörr?

I Lund prydde denna min och Saras dörr...

Sen skaffade jag mig en relation med Karl G.

Denna relation utvecklades, och jag och Karl G

kunde umgås i privatkläder, såsom scoutskjorta,

mjukisbyxor och sånt.

Men vem ska nu pryda min dörr?

Ska jag ha en bild med Kristina Lugn och texten;

"Bara Lugn- jag slår dig bara om du lägger i reklam".