12 okt. 2011

Stig

Han är 83 år och bor i huset bredvid mitt. Vi har bott grannar i 3 år utan att ha träffats. Idag stötte jag på honom i porten. Han ville ha hjälp med att stänga sitt fönster och hade kämpat sig ner för trappen för att hitta någon som kunde hjälpa honom. Som den hjälpsamma samarit jag är följde jag med den lilla farbrorn upp och hjälpte honom att stänga fönstret. Det hela slutade med att jag blev kvar där i en halvtimme och fick både höra om hans onda ben, ensamheten, kärlekarna och sen visade han kort och grät en skvätt. "Du kommer väl och tittar till mig någon gång och ser att jag lever?", sa han när jag gick.

Eftersom jag jag aldrig verkar kunna få mig en egen "Stänkargranne" (tänk man med stödkrage som bjuder på stänkare), så känner jag mig väldigt nöjd med en Stig. Det är inte fy skam det.

3 kommentarer:

Esteterier sa...

Åh, det här lilla stycket tog rakt i hjärtat. Himla fint gjort av dig, jag blir alldeles varm av att läsa.

Anonym sa...

Ja Karin vilken lycka för Stig- o att ge är ju den största glädjen. Så fortsätt du att ge av karin till honom o förgyll hans dagar.
Britt-Marie o broder Leif i Göteborg

Åsa sa...

Men va fint! har också funderat på att det vore väldigt fint att ha en gammal vän. dricka kaffe med lyssna på gamla tiders historier. håll hårt i honom!