Jag minns att jag som liten var med min älskade mormor Ingrid på Liseberg. Förväntansfull stod jag framme vid chokladhjulet då mormor räcker över en femma till mig:
- Varsågod lilla Karin. Nu får du välj ett nummer, sa hon.
Jag tittade klokt på min mormor och frågade;
- Vad har du för lyckonummer mormor?
- Sju, svarade mormor.
Jag log åt mormor och det var just i det ögonblicket jag fick detsamma, lyckonumret sju.
Ända sedan dess har sjuan varit den absoluta favoritsiffran. Då är det ju inte heller konstigt att jag, när jag bodde i Borås, fick ta buss nummer 7 för att komma hem. Och som om det inte vore nog, så är det buss nummero 7 som tar mig hem här i Malmö också. Det känns tryggt.
1 kommentar:
Snygg tavla och en fin historia.
Skicka en kommentar