Superlativens teater

I torsdags krängde jag på mig kalasbyxorna, putsade gåbortskorna, kammade luggen och målade läpparna kärleksröda (tydligen hade alla andra omedvetet också målad läpparna just i samma färg, så det fick bli kvällens dresscode). Det vankades sista föreställningen av All we need is love på Intiman. Jag var minst sagt euforisk efteråt!