musigt

Rätt som det var satt den bara där vid min entrédörr. Det var en liten vit mus som förmodligen hade rymt eller blivit lämnad åt ödet av någon elaking på gatan. Moderskänsorna väcktes inom mig och jag började kalla på den. Säkerligen hade jag sett väldigt komisk ut om man sett mig på håll, stå där vid entrédörren, böjd i 90°vinkeln och stå och gosevicka med huvudet och prata högt. Antingen var min musradar ovanligt god för dagen eller så var musen ovanligt tam för den lilla rackaren sprang fram till cykeln, gick lite på mitt däck, sedan fram för att bestiga mina fötter... allt detta medans jag kämpade som besatt av att försöka fånga den lille på bild.